"Att fira varje litet framsteg"

Vi hörde av oss till Segen och ställde några korta frågor.

Stort grattis till releasen av din deburoman "Pappan" (Kaunitz-Olsson, 2026)!  Hur känns det nu?

Tack! Det känns väldigt underligt. Jag har arbetat med något jag i många år kallat manus och nu när manuset har fått en pärm med en framsida och kallas för bok tar det en stund innan jag på riktigt förstår att det är mitt manus man pratar om. Jag tror inte riktigt jag har landat än i känslan att jag har debuterat helt enkelt. 

Vill du berätta lite kort om boken?

Boken handlar om hur förhållandet mellan en pappa och hans dotter kan te sig när båda kämpar med traumatiska minnen. Varken pappan eller dottern vill påminas om sina trauman. Men dottern försöker  enträget få sin pappa att prata om det krig han utkämpat i hemlandet Eritrea. När han vägrar bestämmer hon sig för att på egen hand fylla ut pappans barn- och ungdomstid i Eritrea. Hon tänker att om hon lyckats med det, lyckas hon även förstå sig själv.

När du bestämde dig för att söka till kursen, vad var det du tänkte att du behövde hjälp med? Fick du hjälp med det och i så fall hur?

Att skriva överhuvudtaget. Jag har alltid läst mycket men haft svårt att få ur mig text. Jag minns kvällen då jag blev bestämde mig för att söka till Jakobsbergs folkhögskola. Det var under en middag som jag hade med en vän och vännen tipsade om författarskolan. Hon hade en annan vän som gått där och hade bara fina erfarenheter med sig.

Jag som samtidigt läste retorik och litteraturvetenskap vid Uppsala universitet kände att jag utöver det teoretiska även behövde få in det praktiska skrivandet. Jag tänkte att jag behövde hjälp med modet att gå vidare i mitt skrivande, men jag ville även träffa andra som hade samma intresse som jag. Genom öppna frågor och guidning av handledare samt deltagare kunde jag stegvis närma mig målet att skriva klart ett utkast. 

Det som var svårast med kursen var att försöka vägleda andra när jag var osäker på mitt eget skrivande. Jag tänkte nästan konstant på frågan "vem är jag att tala om hur någon annan kan skriva?" Men jag tror att vi var fler som tänkte på liknande sätt vilket skapade många bra diskussioner.

Vad fick du ut av kursen som helhet?

Det jag fick ut av kursen var att fira varje litet framsteg. Det har gjort att jag inte blivit frustrerad över att jag bara skrivit en mening under en dag. Jag lärde även känna kursdeltagare som blivit vänner idag. Vi träffas då och då och pratar om allt mellan himmel och jord.

Något särskilt minne du bär med dig, som du känner betytt extra mycket?

Jag bär med mig de möten jag hade med andra kursdeltagare och med handledarna, Hanna-Linnea Hannu (tidigare: Rengfors) och Sara Villius. Jag bär med mig deras tålamod och hur de fick mig att gräva djupare in i texten.

Har kursen betytt något för att du blivit klar med och fått din bok utgiven? Vad i så fall?

Kursen var ett viktigt steg för mig att ta. Jag fick möta likasinnade personer som hade liknande ambitioner. Det var viktigt för mig att känna att jag inte stod ensam inför ett mål som för mig ofta kändes ouppnåeligt.

Skulle du kunna rekommendera kursen?

Ja, jag skulle absolut rekomendera kursen till andra som behöver den där extra knuffen men även till dem som behöver få ett fint sammanhang. 

**************************************************************************

Är du intresserad av kursen som Segen gick? Läs mer här.

**************************************************************************

Segen i responssamtal under en närträff på Jakobsbergs folkögskola.

Segen Meles signerar böcker under releasen.

Fakta: Segen Meles

Ålder: 42

Familj: Sambo och två barn

Bostadsort: Vällingby, Stockholm.

Tid på Jakobsbergs folkhögskola: Höst- och vårtermin 2021.

Något som gör dig glad: Odling, böcker och hav.

“´Pappan´ är en roman om krigets offer. Om tystnad som gör ont i huvudet och trauman som går i arv. Pappan gick ut i kriget för att välta en orättfärdig regim över ända. Blott sexton år gammal anslöt han sig till den eritreanska gerillan E.L.F. som utkämpade ett tvåfrontskrig mot andra gerillagrupper och mot grannlandet Etiopien. Han drömde om frihet och rättvisa och ­skydde inga medel för att nå dit. Men drömmarna krossades, kriget gick inte att vinna och han tvingades fly till Europa och hamnade i Sverige. Här fanns fred och frihet, och enkla jobb på samhällets botten. Här förenades han med sin flickvän, bildade familj och fick en dotter. Här fanns inget krig och inga vapen. Men varför blev då inte allt bra? Tänk om förtrycket sitter i huvudet? Tänk om striderna, blodet och döden sitter på insidan av kroppen? Hans dotter ärvde inte bara fattigdomen och utanförskapet från honom utan också kriget. Hon, som föddes i Olof Palmes land och under folkhemmets tak, hon som äger både språket och rätten till sin egen historia, hon borde väl åtminstone få vara fri?

´Pappan´ är en ursinnig skildring av det orättvisa klassamhället och av flyktingens öde, det tysta trauma som förs vidare genom generationerna. Pappans och dotterns minnen och drömmar korsklipps till en brutal uppgörelse som blottlägger villkoren för dagens svenska arbetarklass. Kriget tar inte slut bara för att vapnen tystnar."

(Läs mer på förlagets hemsida.)

Segen Meles läser ur sin debutroman "Pappan".

LÄS MER OM FÖRFATTARSKOLANS KURSER 

• Skriv!–Projekt: Facklitteratur

Distans, deltid, CSN.

• Skriv!–Projekt: Skönlitteratur

Distans, deltid, CSN.

• Skriv!–Poesi, Prosa, Dramatik

På plats, heltid, CSN.