Vi använder cookies för att ge dig bästa möjliga upplevelse. Genom att använda webbplatsen accepterar du att cookies används.   Ok
  • Instagram
  • Facebook
  • YouTube
  • Twitter
  • Kontakta oss

Du lär dig se text på ett annat sätt

Kalle Persson. Foto: Bengt Jönsson

Kalle Persson. Foto: Bengt Jönsson

Kalle Persson gick kursen ”Skriv! – poesi, prosa dramatik” 2014-15. Nu jobbar hon som webbredaktör på 1177 Vårdguiden.

Intervjuaren: 
Kan du beskriva ditt intryck av skolan?

Kalle:                
Det som slog mig var att jag fick den här folkiskänslan väldigt starkt även om vi inte bodde på skolan. Den känslan var stark ändå.

Intervjuaren:  
Kan du beskriva den känslan?

Kalle:                
En gemenskap, en trygghet, ett varmt och mjukt sammanhang. Vi fick mat! (Skratt) Det är den här känslan av sammanhang. Man blir en del av ett sammanhang.

Intervjuaren:  
Och sammanhanget är…

Kalle:                
Att det finns en given plats för en där. När man väl har kommit in är man en del av det och om man inte är där så saknas man. Man har en klass, det är viktigt.

Intervjuaren:  
Vad gör du nu?

Kalle:                
Nu jobbar jag som redaktör på 1177 Vårdguiden och jag skriver webtexter om… alltså medicinska webtexter som är till för invånarna så att de kan läsa om de har ont i magen och se vad det kan vara.

Intervjuaren:
Hur länge har du jobbat här?

Kalle:                  
Tre månader snart.

Intervjuaren:
Har du nån nytta av skrivarkursen?

Kalle:                          
Jättemycket!

Intervjuaren:  
Hur då?

Kalle:                
Framförallt textsamtalen. Vi har innehållsmöten, så har vi rena textmöten och så är det så att vi skrivcoachar varandra och nu har jag blivit sammankallande för vår språk- och strukturgrupp här. Där jag får användning för… Vi får hålla små korta skrivövningar för de andra här på redaktionen till exempel. Så att ha hela skrivutbildningen i ryggen känns ju väldigt stabilt och bra.

Intervjuaren:
Intressant! När du var på arbetsintervjun, hade du nån känsla av att det spelade någon roll att du hade gått en skrivarkurs?

Kalle:                
Jag upplevde att de tyckte att det var en fördel.

Intervjuaren:  
Vad har du för planer här på jobbet?

Kalle:                
Det är flera som jobbar här som skriver skönlitterärt. Då tänker jag att det är bra att utnyttja det och skriva tillsammans och kanske ha textsamtal tillsammans. En liten skrivcirkel. Jag har också en kollega som har läst en bok jag hade tänkt läsa och nu ska vi ha som en liten lunchbokcirkel. Jag tycker det är bra att få in skrivandet och läsandet på arbetsplatsen. För det är ju det vi gör. Vi skriver är läser hela tiden.

Intervjuaren:
Saknar du det skönlitterära skrivandet?

Kalle:                  
(Skratt) Ja, jättemycket!

Intervjuaren:
Om du tänker på skrivutbildningen du gick vad har du fått med dig från den? Inte bara sånt som du har nytta av här utan över huvud taget?

Kalle:                
Att jag blev övertygad om att skrivlusten och skrivkraften – att den finns där. Att det handlar om att slå på kranen. Det hade jag väl anat förut, men då blev jag övertygad. Det blev bevisat för mig att sätter jag mig ner med penna och papper då kommer jag att skriva. Den förvissningen är väldigt skön att ha med sig. Jag vill ju fortsätta skriva skönlitterärt och jag vet att jag kommer att göra det. Det är nog det viktigaste.

Intervjuaren:
Jobbar du heltid här?

Kalle:                          
Ja.

Intervjuaren:  
Hinner du skriva nånting annat?

Kalle:                
Jag skriver små dikter ibland i anteckningsverktyget på telefonen.

Intervjuaren:  
Mmm…

Kalle:                
Det är ju disciplinen som är svår. Det var ju det bästa med utbildningen att ha deadlines. Skriva, lämna in, läsa andras och att det hela tiden var pågående var ju skönt.

Intervjuaren:  
Vad vill du säga till nya sökande?

Kalle:                
Hur seriös kursen är. Den är väldigt seriös! Man kan kanske ha en föreställning om att folkhögskola är lite slappt. Men det var precis tvärtom. Det var heltidsstudier. Jag hade fullt upp alla dagar i veckan. Deadline varje vecka. Du måste skriva och lämna in varje vecka. Att vi läste varandras texter. Jag känner att jag utvecklades jättemycket som textläsare. Och blev bättre på att skriva också i och med att jag på ett praktiskt sätt lärde mig att förstå vad det är som gör att en text är bra. Vad är det som kan fattas.

Jag blev ju bättre på at skriva genom att läsa.

Intervjuaren:  
Tänker du gå fortsättningskursen?

Kalle:                
Jag fick ju det här jobbet. Jag kunde inte gå på närträffen. Men jag tänker söka fortsättningskursen igen. Jag har ju min roman som jag började med och faktiskt skrev färdig – första utkastet alltså. Den ska jag fortsätta på. Skriva om.

Intervjuaren:  
Har det hänt nåt med romanen sen du slutade?

Kalle:                
I mitt huvud ja, på pappret nej. Jag tänker på den på ett annat sätt nu. Jag tror att den kanske behövde vila lite.

Intervjuaren:  
Kommer du att skriva färdigt din roman?

Kalle:                
Den håller på att komposteras. Mina löv ska förmultna. Det är min plan att skriva klart den. Den ska bara ut!

Intervjuaren:  
Några fler saker du vill nämna med kursen?

Kalle:                
Anledningen att jag valde Jakobsberg var just Radioteatern och Att skriva för barn. Det var nåt jag väldigt gärna ville göra. Jag kom ju in på Biskops Arnö, Skriva dramatik också men valde Jakobsberg. Det var också på grund av antagningsträffen. Det kändes bra!

Intervjuaren:  
Skriva för barn?

Kalle:                
Ja, vi skulle samarbeta med dem som arbetade med bild. Det var viktigt för mig. Det var ju också bland det roligaste som jag nånsin har gjort. Jag fick så fin kontakt med min illustratör. Det här att prata om historien och att få bygga upp bildvärlden kring mina ord det var så himla häftigt.

Intervjuaren: 
Och radioteatern?

Kalle:                
Den har jag nytta av nu i mitt jobb. Vi ska göra en pod här. Och vi läser in en hel del texter och det känns ju jättefint att jag faktiskt kan redigera ljud. Jag tror att många såna saker, när det gäller att kunna olika program, så gäller det att man har testat lite och därför slipper va rädd för det. Om nån bad mig spela in lite ljud och redigera det och jag aldrig hade gjort det, skulle jag aldrig våga säga: Ja, det kan jag göra! här på mitt jobb.

Intervjuaren:  
Något mer som du minns?

Kalle:                
Ja, vi kastades ju in i ett litterärt sammanhang. Vi var på många författarsamtal och lyssnade. På Release me, på Internationell författarscen och På djupet på Kulturhuset. På ABF föreläsningarna på skolan. Och författarbesöken på skolan.

Intervjuaren: 
Vad betyder det att författare kommer till skolan och sitter med i klassrummet?

Kalle:                
Det är extremt lyxigt! Det betyder att man får höra någon berätta om sin process. Få möjlighet att ställa sina frågor och få svar på dem. Precis där vi befann oss just då. Det ger ju kraft, det gör att jag kommer ihåg, den här personen har också suttit på sin kammare och skrivit bokstav för bokstav. Att få skrivtips. Det är en lyxig känsla att få träffa dem. Pija Lindenbaum pratade ju med både oss och konstlinjen inför bilderboken. Det var ju väldigt värt att få höra hur hon funderade kring färg och form. Hur bilden och orden berättar tillsammans. Jag visste inte det innan. Hon är min största idol!

Intervjuaren: 
Förlagsbesöken?

Kalle:                
Det var så viktigt! Vi var ju i extas allihop! Det är ju en miljö dit jag aldrig hade kommit annars, om jag inte gått den här kursen. Det var jättenyttigt att se hur det går till. Jag hade ju aldrig fått komma in och fika på Natur & Kultur eller vara på Weiler förlag om jag inte gått på Jakan. Och sen var det ju jätteroligt när de som gått kursen kom och pratade om sina böcker hos oss, sin process och hur de upplevt sitt år på Jakan. Det var väldigt bra och viktigt också.

Intervjuaren:  
Vill du säga nåt om lärarna?

Kalle:                
Väldigt bra och kompetenta lärare som kompletterar varandra. Gunnel var mån om oss, tog hand om oss och det var väldigt högt i tak. Vi kunde prata om allt. Vi fick va med och påverka vad vi skulle göra och läsa. Hanna-Linnea som höll en fantastisk lyrikfördjupning där jag lärd mig saker jag aldrig hade lärt mig om jag inte hade gått där och Torbjörn som är en fantastisk prosaläsare - hård men rättvis. Vilket team! Jättebra!

Intervjuaren: 
Ni hade individuell handledning. Vad betyder det?

Kalle:                
Att få sin text läst av någon som läst så mycket text och som kan ge respons. Det gör ju att ens text utvecklas väldigt snabbt. Om man orkar vara öppen för att höra förstås.

Kritiken eller responsen som kom var väldigt respektfull. Jag kände aldrig att det trampades på några tår.

Intervjuaren:  
Textsamtalen och strukturen på dem?

Kalle:                
Det jag minns är att vi bytte gruppkonstellationer. Varje gång vi skulle byta hade vi separationsångest. Så kom man till den nya gruppen och då var det jättebra. Det är ju egentligen ett gott betyg till kursen att det var så god stämning mellan alla i klassen.

Intervjuaren:  
Vad innebär det att man byter grupp ofta?

Kalle:                
Alla läser olika. Det är subjektivt hur man läser och vad man ser. Jag har mina hangups som jag tittar efter. Då är det ju bra att ha olika personer som ser olika saker. Sen var det upplagt så att jag hade en person som jag nästan hela tiden var i samma grupp som. Det var tryggt.

Intervjuaren:  
Hur då?

Kalle:                
Att mitt i turbulensen med nya hela tiden hade jag en som jag följdes åt med. Intervjuaren:   Nåt mer om textsamtalen?

Kalle:                
Ja, de ändrade sig väldigt mycket från början av året till slutseminarierna. Då hade verkligen alla vässat sina pennor liksom. Både texterna man fick läsa och kritiken som kom. Utan att vi märkte det lärde vi oss väldigt mycket om hur man pratar om text på ett bra sätt. Vi leddes liksom som av en ganska fast hand, fast den kändes inte fast.

Intervjuaren:  
Är det nåt mer som du vill säga?

Kalle:                
Ja, antologin! Releasefesten! Man kastas liksom in i en litterär värld och liksom översköljs av litteratur på alla möjliga sätt. Och det ger en ett självförtroende i att fortsätta finnas i en litterär värld. Att våga skicka in till ett förlag. Att känna att jag har referensramar jag inte hade innan. Jag har så läst mycket. Jag har läst många böcker av samma författare när vi fick välja ett helt författarskap. Det gav ett självförtroende som jag inte hade innan.

Intervjuaren:  
Vilket författarskap hade du?

Kalle:                
Bodil Malmsten. Jag älskar henne! Så fort jag ska ge en present till nån då köper jag hennes senaste bok så att hon kan få tjäna lite pengar.

Intervjuaren:  
Ett sista tips till nya sökande?

Kalle:                
Det är mycket. Det är intensivt och jag lät mig själv satsa 100 procent på de här heltidsstudierna och det är jag glad för. Så gör det så får du en helt fantastiskt bra utbildning. Du får skriva, du får läsa, du kan analysera text och ser text på ett annat sätt. Du får just det här självförtroendet gentemot förlagsvärlden, mot redaktörer mot såna som kan en massa om böcker. Det kan du också när du har gått här.

Faktaruta

Namn: Kalle Persson.
Kurs: Skriv! – poesi, prosa dramatik 2014-15.
Gör idag: Webbredaktör på 1177 Vårdguiden.

Senaste nytt

Medlemsbrev december 2018

Bäste medlem i Föreningen Jakobsbergs Folkhögskola!Läs mer

Kvällsföreläsning - Hur mobilisera för ett mer demokratiskt samhälle?

Höga salen 19 november 18:30Läs mer

  • Jakobsbergs folkhögskola i sociala medier
  • Instagram
  • Facebook
  • YouTube
  • RSS
  • Kontakta oss