Min Palm - nr 2

På Skeppsholmen hamnade jag rakt in i ett sammanhang som jag genast kände att jag ville tillhöra. Den reslige mannen, som presenterade sig som Göran Palm och vars namn jag kände igen från några av bokryggarna hemma i mina föräldrars bokhylla, utstrålade en människosyn som jag omedelbart kände mig både trygg och hemma i.

Vi, en brokig skara med helt olika livserfarenheter, hade samlats i gamla minverkstaden på Folkkulturcentrum. Göran Palm fick, genom sitt sätt att vara, även den mest tillbakadragna att våga öppna munnen och andra att våga lyssna. Han fick oss att känna att våra upplevelser är värda något, alldeles av egen kraft och utan att vägas och jämföras med andras. Själv var han oreserverat intresserad av allas berättelser.

Medan den ena historien avlöste den den andra pilade en råtta fram och tillbaks på den gamla traversen ovanför våra huvuden. Hon stannade upp då och då och kikade ner på mig, som i samförstånd. Hon skulle inte störa om jag kunde låta bli att röja hennes existens. Och störd ville jag för allt i världen inte att kvällen skulle bli. Länge behöll jag också henne för mig själv.

Länge dröjde det emellertid inte innan jag gick med i Liv i Sverige, valdes in i styrelsen och så småningom fick det stora förtroendet att ta över ordförandeklubban efter Göran Palm. Men om det visste jag förstås ingenting när jag satt där och såg råttan på traversen och bara njöt av stämningen, av alla upplevelser jag fick ta del av och av Göran Palm som ordfördelare.

Oktober 2017
Ingrid Sjökvist, ordförande i Liv i Sverige

”Min Palm” är en stafett där olika personer väljer ut en text, en bok av Göran Palm, eller ett intryck. Först ut var Gunnel Ottenby. Här kommer nr 2. Texter finns också att läsa på skolans hemsida under rubriken ”Om skolan/Göran Palm”.