Jakobsbergs gård fick sin första bebyggelse på 1660-talet.

Brita Cruus af Gudhem, 16-årig änka efter Jakob Lilliehöök af Fårdala, lät uppföra en herrgård till minne av sin make, som stupade i krig bara 24 år gammal. Han hade som barn ärvt Vibble gård, som låg på marker väster om Kvarnbacken.

Brita uppkallade gården Jakobsberg för att hedra sin make, senare gav den namn till hela orten. Hon var barnbarn till Axel Oxenstierna, den viktigaste makthavaren i 1600-talets Sverige.

Brita hade säkerligen många giftermålsanbud efter Jakobs död, men hon avvisade dem alla. Den kanske viktigaste orsaken var att hon då skulle bli omyndig under en ny make. Istället blev hon en mycket driftig ägare av en stor del av södra Järfälla sockens gårdar.

Med Jakobsbergs gård som bas förvärvade hon gårdarna Skälby, Barkarby, Nibble, Veddesta, Ålsta och Håga. Hon fick tillstånd att bedriva gästgiveri i Barkarby och uppförde den byggnad som sedan dess varit krog. Till skillnad från många andra inom adeln bodde hon stora delar av sitt liv på Jakobsberg och använde inte gården enbart som ”kornbod” för ett vidlyftigt liv på andra slott.

Hon drev sitt gårdsimperium i Järfälla hela sitt liv i 40 år. Därmed blev hon den som ägt gården längst efter Jakobsbergs folkhögskola. Hon blev också den kanske viktigaste personen och kvinnan i hela Järfällas historia!

Brita hade ett stort matintresse och hon lämnar efter sig en samling med 329 handskrivna recept. Där kan man bland annat få receptet på abborrar fyllda med en blandning av äpplen, lök, korinter, rivet bröd, vin och muskotblomma.

Efter Britas död är det hennes dotterdotter Brita Sofia Horn av Marienborg som ärver Jakobsbergs herrgård. Men efter bara några år säljer de gården. 

Under tvåhundra år växlar ägande av gården av stora delar av de svenska adelssläkterna: Bielke, Oxenstierna, von Rosen, von Schwerin, Adlercreutz, Ankarcrona, Wrangel med flera. 

De sista godsägarna av Jakobsbergs gård är adelsfamiljen Berndes som säljer godset till en trävarufirma som avverkar skogen. Ägorna styckas sedan upp till mindre småjordbruk och villatomter. Men själva herrgårdsbyggnaden köps av Karl Petander 1919, och det är då själva folkhögskolans fantastiska historia börjar.